You are here

2017-01-12

Upplevelsen regerar - fattar politiken det?

När upplevelse och fakta går isär, vinner upplevelsen. Och om upplevelsen känns orättvis, att någon annan fått mer eller bättre på min bekostnad, då föder upplevelsen förbittring och vänder väljare. Den politiker som folket tycker bäst förstår deras upplevda situation, vinner valet. Vilket parti har verklig koll på vad som bygger de val folket gör, i vilket sammanhang slutsatsen gror?

Samhällsdiskussionen blir alltmer polariserad. Glappet mellan stad och land ökar. Främlingsfientliga strömningar tilltar. Samhället har inte förmåga att utföra dess grundläggande uppgifter. Att ge alla likvärdig skolgång. Att vårda sjuka. Att upprätthålla lag och ordning. Det är något som håller på att gå sönder i Sverige. Sverige glider isär.

Står vi på randen till en katastrof?

Så där kan det låta. I sociala medier, i samtal med vänner och bekanta, likväl i den uppfattning man lätt kan få via en normal nyhetskonsumtion. Vi har lärt oss att det inte är nyhetsmässigt att ”sjukvården fungerar” eller att ”vårdtagarna tycker om maten”. Medierna väljer gärna andra vinklar i sin nyhetsvärdering, det som står i konflikt med det normala. Men tillhör du som jag, de som ibland undrar om allt det där negativa om samhället som vi hör och läser om verkligen kan stämma? Är det så illa i Sverige? Står vi på randen till en katastrof? Och inte minst – var det bättre förr?

Oron skapar synbart irrationella (demokratiska) beslut

Frågorna har grott i mig en längre tid. Det blev inte bättre under 2016 med såväl Brexit som valet av Trump i USA. Det tycks vara så att människors oro över samhällstillståndet och deras vilja till förändring leder till demokratiska beslut som i mångas ögon inte ter sig rationella. Brexit och valet av Trump bryter mot mycket av det vi trott vara konstruktivt för det stora flertalet, som frihandel, som öppenhet mot omvärlden och tolerans mot människors olika uttryck och identiteter. Under 2017 väntar nya demokratiska val. Är det nu dags för fransmännen att rösta fram Nationella Frontens Marine Le Pen?

Jodå, folk vet sitt eget bästa 

Vi är många som vill försöka förstå bakgrunden till detta. Jag tillhör dem som inte tror att vare sig Storbritannien, USA eller för den delen Sverige skulle vara fyllt av människor som inte vet sitt eget bästa. Tvärtom, jag tror att var och en väljer utifrån sin världsbild och sin uppfattning om vad som upplevs som bäst för sig själv och för det samhälle man vill leva i.

Politik som spelar på tanken att en grupp får det bättre på en annans (min) bekostnad. […] att jag inte får min rättmätiga del av samhällets kaka.

Upplevd orättvisa föder förbittring och vänder väljare

Som en följd av det blir det naturligt att ställa sig frågan vilka tankar, resonemang och åsikter som leder fram till de val en väljare gör när denna tar ställning till politiska frågor och i vilka sammanhang dessa slutsatser gror. Katherine J. Cramer är professor i statsvetenskap vid University of Wisconsin-Madison. Hon har under perioden 2006 till 2012 rest runt i sin hemstat Wisconsin och genomfört återkommande gruppdiskussioner med medborgare för att i grunden försöka förstå vad som ligger bakom människors uppfattningar. Hon beskriver det i sin bok The Politics of Resentment (2016). Ett försök till översättning av uttrycket till svenska skulle kunna vara upprördhetens politik. Förbittringens politik ligger nog egentligen närmare, men det låter lite styltigt för ett svenskt öra.

Det handlar i alla fall om politik som spelar på tanken att en grupp fått det bättre på en annan grupps (min) bekostnad. Att mina politiska vägval baseras på en uppfattning att jag inte får min rättmätiga del av samhällets kaka.

Tre avgörande perspektiv: Makten, pengarna och respekten 

Författaren har särskilt fokuserat på och studerat den agrara landsbygden i Wisconsin. Hon försöker förstå hur människor i den här delen av världen resonerar kring sina liv och samhället runt om dem och vilka val de gör baserat på detta. Det står klart ganska snart att gruppidentiteten är oerhört starkt kopplat till platsen, till det lilla samhället. Cramer lyfter fram tre perspektiv som är återkommande i hennes samtal med människorna på landet.

  1. Att just deras landsända är ignorerade av beslutsfattare. The Power.
  2. Att just deras miljöer inte får sin rättmätiga del av resurser. The Money.
  3. Att deras värderingar och livsstil är fundamentalt annorlunda än stadsbors och att människorna i staden missförstår dem och/eller inte respekterar dem. The Respect.

Med dessa känslor som klangbotten leder det till val som kan te sig irrationella för en utomstående, men, menar Cramer, inte alls behöver vara det. Utifrån en människas uppfattning om världen kan hennes beslut vara fullt rationella. Författaren menar att staten och politikerna i Wisconsin inte tillräckligt förstått de känslor som gror på landsbygden.

När upplevelse och fakta går isär, vinner upplevelsen

I Wisconsin leder tankarna och diskussionerna på landsbygden till ett misstroende mot staten och statligt anställda, mot etablissemanget i vid mening. Ett exempel är tron att landsbygden i Wisconsin betalar mer skatter och avgifter per invånare än befolkningen i städerna. Det stämmer inte när Cramer undersöker det närmare. Men av olika skäl är känslan den på landsbygden.

Vidare menar många i hennes gruppdiskussioner att statsanställda har höga ersättningar och överöses med generösa villkor, som exempelvis lärare, som kan gå i lukrativ pensionering vid 55 års ålder. ”Varför ska skrivbordsmänniskor i staden gå tidigt i pension när jag som skogsarbetare måste jobba till 65”, frågar sig en person.

Ett annat exempel är representanter för Wisconsins motsvarighet till Naturvårdsverket/Länsstyrelsen (Department of Natural Resources/DNR) som – bland mycket annat – upplevs komplicera livet för exempelvis fiskeintresserade, snarare än att göra det lättare. Tankegångarna var ungefär: ”Vi har ju levt av jakt och fiske i generationer, varför ska DNR sabba det för oss?”

Upplevelsen av något behöver inte vara med sanningen överensstämmande. […] kanske upplevelsen av det är så stark bland tillräckligt många att det blir en sorts sanning.

Enskilda frågor driver misstroendet

Det är enskilda frågor som dessa, rätt eller fel, som i diskussioner med vänner och bekanta förstärks och leder fram till ett misstroende mot etablissemanget, menar Cramer. Ett misstroende som i sin tur kan få stora konsekvenser. Dessa misstroenden från vardagen leder fram till överraskande ställningstaganden i guvernörs- eller presidentval. Val som i slutänden kan beröra hela världen.

Har svenska politiker tillräcklig förståelse?

Det finns mycket i boken som är att värt att nämna, såklart. Men som svensk kan jag inte undgå att ganska snart göra kopplingar till vår egen miljö, till Sverige och Europa. Jag undrar om våra politiker har tillräcklig förståelse för den klangbotten som gror i våra landsändar, eller mitt i storstaden för den delen? Det står rimligen klart att det i Storbritannien inte fanns full förståelse bland politiker för de känslor som omgav Brexit-beslutet. Hade vi någonsin sett en folkomröstning i så fall?

Upplever allmänheten att svenska politiker förstår?

Eller vänd på det, upplever människor att svenska politiker har tillräcklig förståelse för den klangbotten och de irritationsmoment som finns runt om i vårt land? För det är också en viktig slutsats i boken: Upplevelsen av något behöver inte vara med sanningen överensstämmande. Även om det kan vara direkt felaktigt att vårt land håller på att brytas itu eller att politiker eller storstadens beslutsfattare inte har förståelse för människors situation, så kanske upplevelsen av det är så stark bland tillräckligt många att det blir en sorts sanning.

Om det är så att upplevelsen finns hos tillräckligt många, kan det leda till ställningstaganden, beslut och val som ter sig irrationella och till och med korkade hos dem som anser sig lite mer förstående, eller sitter på höga hästar, om man har det perspektivet. Det kan leda till beslut som förvånar.

Snart är det presidentval i Frankrike. Vad kommer hända där? Om ytterligare något år har vi allmänna val i Sverige. Vilka är de vardagliga frågorna och attityder som ligger till grund för svenska överraskningar?

Ps. För den som vill läsa mer, rekommenderas Dagens Nyheters Klyftan mellan stad och land vår viktigaste fråga med grafik baserad på undersökningar från SOM och SCB.

Lägg till ny kommentar

Basic HTML

  • Allowed HTML tags: <a> <p> <em> <strong> <ul> <li>
  • Lines and paragraphs break automatically.

Plain text

  • No HTML tags allowed.
  • Web page addresses and e-mail addresses turn into links automatically.
  • Lines and paragraphs break automatically.
CAPTCHA
This question is for testing whether or not you are a human visitor and to prevent automated spam submissions.
Share Image: 
När upplevd verklighet är trumf måste politiken visa förståelse