You are here

2021-04-23

SD-väljarna tycker inte politiker lyssnar

“If you call your voters racists and deplorables, they may not vote for you.”

Två dagar efter Hillary Clintons förlust mot Donald Trump 2016 formulerade den republikanske opinionsanalytikern lakoniskt, med en uppenbar underdrift, Hillary Clintons stora misstag. Jag var på plats vid ett eftervalsseminarium i  Washington D.C. och ville försöka förstå dragningskraften hos Trump. Clinton hade inte lyssnat på sin traditionella väljarbas och dessutom kallade hon dem rasister och eländiga. Det är inget sätt att vinna val på, menade analytikern.

Clintons förlust och Trumps framgångar har analyserats i miltals med spaltmeter. Något de flesta verkar överens om är att beslutsfattare och politiker i för stor utsträckning inte lyssnade in vad som pågick i breda folklager, utan tog för givet att utvecklingen av världsekonomin, frihandel, globalisering, högre rörlighet mellan länder och moderna globala liberala värderingar bara kunde gå åt ett håll. Uppåt och framåt. Många fick det ju bättre, inte minst med en global hatt på huvudet var det uppenbart. Den globala fattigdomen var på nedgång.

Men att inte lyssna, inte diskutera och inte förankra kan vara kostsamt. Clintons förlust är ett sånt exempel.

Att tillväxten av folkliga etablissemangsskeptiska rörelser under 2010-talet i såväl USA som Europa har skett med bas i en kraftig kritik mot den förda invandringspolitiken står klart. Inte sällan har det funnits med rent främlingsfientliga undertoner. Men i tillägg finns ytterligare en komponent. En känsla och klangbotten av att inte vara delaktig. Att inte bli lyssnad till. Att ens problembeskrivning inte tas på allvar.

Tillsammans med Expressen har vi gjort om den undersökning vi gjorde för snart tre år sedan där vi med bas i den amerikanske statsvetaren Katherine J. Cramers teorier formulerade sju frågor som vi tror tillsammans på ett bra sätt kan beskriva graden av känsla av att stå utanför samhället.
 

När du upplever att politiker och beslutsfattare inte föreslår lösningar på de problem du själv ser, vänder du dig till andra. Till dem som pekar på utmaningar du själv upplever, även om du till fullo inte behöver instämma i alla deras lösningar. Det kan vara emotionellt betingat, men det kan också vara den fullt rationella reaktionen.
 

Vi kan se att på en rad frågor avviker svenska sverigedemokratiska väljare från andra partiers sympatisörer. Partisympatier ter sig mer särskiljande än andra socio-demografiska faktorer, såsom kön, ålder, boendeform eller fackförbundsmedlemskap.
 

Vi kan med fog påstå att SD-sympatisörer i lägre utsträckning än andra känner sig som en del av samhällsgemenskapen. Men notera att så många som 50 procent av alla svenskar känner sig lyssnade till på ett dåligt sätt av politiker. Vi har inga äldre referensvärden än 2018 års undersökning på den frågan, men det måste konstateras vara ett demokratiskt problem om många inte känner sig lyssnade till.
 

Vi kan nu förvisso se att vi går i en något mer positiv riktning jämfört med 2018, även om det i vissa fall är från låga nivåer. Vi kan aldrig hamna i ett läge där alla känner sig respekterade och lyssnade till. Det är naturligtvis en utopi. Men rimligtvis borde det finnas en strävan hos flertalet samhällsaktörer - jag räknar även oss opinionsundersökare dit - att så många som möjligt av landets invånare ska känna sig som en del av samhällsgemenskapen, känna sig respekterade och lyssnade till.
 

Om så är fallet, kan det vara bra att följa den här undersökningen över tid. För den som vill vinna val, kanske också dessa känslor måste greppas och analyseras djupare.

 

För dig som vill se rapporten, klicka här

Jonathan Wennö

Affärsområdeschef

0709-839574

Share Image: 
Väljare