You are here

2017-03-01

Polisen: När det emotionella och rationella går isär

Varför pekar förtroendet och anseendet för polisen inte entydigt åt samma håll? Därför att den känslomässiga bindningen och förmågan att bedöma prestation ger helt olika utfall.

Tänk på polisen idag, vårvintern 2017. Många hyser förtroende för poliser när man väl träffar dem. Samtidigt är man tveksam till att de verkligen rycker ut när man ringer, eller att de finns där de borde vara. Förtroendet, den emotionella tilltron, finns där men ställs mot de upplevda och rapporterade prestationerna som inte är bra eller tillräckligt bra. För även om det finns ett starkt samband mellan förtroende och prestation, är det inte samma sak. Människor har förmåga att skilja dem åt och vi gör det, instinktivt, beroende på hur frågan ställs.

 

En organisation som Polisen, med bra förtroende och lägre bedömning av prestationer, har egentligen ett bra utgångsläge. Men risken är påtaglig. Om de dåliga prestationerna fortsätter uppmärksammas leder det tveklöst till ett lägre förtroende. Det är vad vi kan se i fallet med Polisen (61 i mars 2016, 47 i november 2016, nästa mätning inom kort [edit: här, april 2017]).

 

Den emotionella kopplingen är ett mynt med två sidor – ett gott förtroende gör att folk lyssnar, ett lågt gör att färre är benägna att höra på. Ännu är folk villiga att lyssna på Polisen och det hjälper dem att upprätthålla ett förhållandevis högt förtroende, även om det är i stark nedförsbacke. Men om och i takt med att förtroendet sjunker, lyssnar färre på vad Polisen själva säger. När få lyssnar, går det inte att tala sig ur situationen. Förtroendet måste åter förtjänas. Det är just därför som det är svårare att öka sitt förtroende än att förlora det.

  
Polisens motsats, en organisation med bra bedömning av prestationen och lägre förtroende, skulle kunna vara ett fackförbund som bidrar till goda löner för medlemmarna men uppfattas motarbeta medlemmens politiska åsikter i rikspolitiken. Av löneskäl är medlemmen med i fackförbundet men känner inte så stor känslomässig samhörighet med organisationen. Man har helt enkelt köpt en tjänst om att få bättre lön och förmåner. Ett konkurrerande fackförbund med samma tjänst men starkare emotionell koppling, vinner enkelt dessa medlemmar.

 

I Sverige är förtroendet nästan alltid högre än bedömningen av prestationen. Vi ser det bland myndigheter, organisationer, företag och lärosäten. Det gör att måtten går isär: Förtroendet kan fortfarande verka okej, medan anseendet sjunker snabbare.

 

Å andra sidan ger anseendet fler kort att spela: Det betyder att det nästan alltid finns något som den med svagt anseende kan ta tag i och bygga på.

 

Bygg mer egen kunskap:

  1. Läs mer om förtroende, frågan som ställs och referenspunkten i Sverige. 
  2. Läs mer om anseende, de fem frågorna och kopplingen till affärsnyttan. 

Ring eller mejla gärna dina frågor eller kommentarer till någon av oss!

Share Image: 
Polisens förtroende, polisens anseende: När det emotionella och rationella går isär