You are here

2019-09-03

Klyftan är mellan staten och landet, inte mellan staden och landet

När jag växte upp i Åmål på 80-talet fanns ett antal statliga myndighetschefer i småstaden vid Vänerns strand, Dalslands enda stad. Vi hade en lagman, en polismästare och en chef på den lokala skattemyndigheten. Dessutom hade vi en skoldirektör med statligt uppdrag. Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan var också på plats, säkert också någon mer funktion jag inte kommer ihåg. Personerna som innehade uppdragen var statens representanter i Åmål och Åmåls representanter hos makthavarna i Stockholm. Åmålsbor kunde fråga och konfrontera dem med åsikter överallt där de befann sig, på Ica Lejonet, på Örnäsvallen för fotboll, på golfbanan Forsbacka eller på gågatan på lördagar. De var invånare i Åmål och hade en känsla för de behov som dalslänningarna uttryckte och kände. Min far var en av dessa myndighetschefer. Hans integritet i sitt statliga uppdrag kunde aldrig missförstås, inte av mig i alla fall, inte heller hans vurm för Dalsland och dalslänningarna.

 

De här rollerna ser annorlunda ut i dag och den statliga närvaron med myndighetschefer är sedan länge borta. Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan är än så länge kvar. Det fanns säkert rimliga effektiviseringstankar bakom de förändringar som gjordes. Men jag har ändå ibland funderat på om vi inte, i samhället som helhet, tappade en aspekt när vi gjorde oss av med dessa roller ute i landet. Trots allt låg besluten då till viss del närmare medborgarna. Maktens öra låg nära rälsen, så att säga.

Är stad-land-konflikten en stat-land-klyfta?

Vi är många i storstaden som har landet utanför staden nära våra hjärtan. Som gammal landsortsbo känner jag Värmland och Dalsland väldigt påtagligt i min vardag, även om Stockholm är min bostadsort sedan länge. När det i samhällsdiskussionen ofta resoneras om att vi i tilltron till det offentliga Sverige har en klyfta mellan stad och land har jag ofta vänt på frågan. Som storstadsbo känner jag mycket för landsorten. Vi är många från landsorten som lever och verkar i storstaden. Skulle vi inte till viss del förstå övriga landets utmaningar? Jag har därför undrat om det inte är staten, snarare än staden, som tagit sin hand från landet. Att klyftan är mellan stat och land.

Ingen skillnad i inställningen till myndigheter

I Kantar Sifos undersökning Anseendeindex Myndigheter presenterar vi årligen vilket anseende svenskarna tillmäter våra stora och mest kända myndigheter. (Se diagram.) På generell nivå ser vi att det genomsnittliga anseendet för de myndigheter vi testar är likartad i storstäderna (Stockholm, Göteborg och Malmö) jämfört med övriga landet. På sätt och vis stämmer därför min tes. Vi ser ingen klyfta i inställningen till myndigheter mellan storstad och övriga landet. Samtidigt kanske min tes implicerar att anseendet skulle sjunka över tid utanför storstäderna. Det gör den inte, i alla fall inte under de senaste fyra åren. Anseendet för myndigheterna ökar något på senare år, både i storstäderna och i övriga landet. Det är glädjande. Våra myndigheter gör sitt bästa för att känslan ska vara likartad över landet.

Anseendet är inte högre i storstäder

Så långt på generell nivå. När vi undersöker de 40 myndigheter som ingår i studien ser vi att det för det stora flertalet inte finns några skillnader i mellan anseendet i storstad och i övriga landet. Vi ser att det bara är bland nio av 40 myndigheter där anseendets komponenter tydligt och signifikant skiljer mellan storstad och övriga landet. Men det går åt båda håll. De nio myndigheter där anseendet tydligt skiljer har i några fall högre anseendet i storstaden, i några andra fall är anseendet högre i övriga landet. (Se tabell.) Bolagsverket och Livsmedelsverket har exempelvis högre anseende i storstäderna, Trafikverket och Transportstyrelsen i övriga landet. Det går inte heller på den nivån att dra den generella slutsatsen att anseendet och tilltron är högre i staden än i övriga landet.

Förtroendet för regering och politiska partier skiljer sig inte mellan stad och land

Så långt myndigheter. Men, säger någon, kanske finns en skillnad mellan storstäderna och övriga landet i förtroendet för regeringen och våra politiska partier? Det är ju i någon mån regeringen som är företrädare för staten för väldigt många. Men nej, vi ser inte heller det. Vi gör Förtroendebarometern varje år tillsammans med Medieakademin i Göteborg. I denna frågar vi om allmänhetens förtroende för en rad olika samhällsinstitutioner och -företeelser. I frågan om vilket förtroende vi har för regeringen var det i 2019 års undersökning 30 procent som hade mycket eller ganska stort förtroende för regeringen. Förtroendet är på nedgång sedan 2010, men skiljer sig förtroendet mellan stad och land? Nej, det gör det inte. Skiljer sig förtroendet för våra politiska partier mellan stad och land? Nej, det gör det inte. Vi tycker lika runt om i landet. Det finns kanske någon region som sticker ut, men i det stora hela spelar det ingen roll om du bor i storstad, lite större tätort eller i en mindre ort. Klyftan mellan stad och land är, ur de här perspektiven, inte existerande.

 

Det är klart att det finns skillnader i åsikter i vissa frågor mellan staden och landet, det visar inte minst vår egen Klimatopinion. Men, någon skillnad mellan stad och land i tilltron till myndigheterna finns inte enligt de undersökningar vi gör och har tillgång till. Inte heller i tilltron till regeringen eller våra politiska partier. Däremot är det inte alls omöjligt att staten och dess företrädare skulle kunna ha ett ännu högre anseende. Nästa gång du hör någon säga att det en klyfta i synen på det offentliga mellan stad och land kan du fråga om människan kanske snarare försöker beskriva en klyfta mellan stat och land. Det kan göra skillnad!

Jonathan Wennö

Affärsområdeschef

0709-839574

Share Image: 
ANSEENDEINDEX FÖR MYNDIGHETER